fall
ettn没落, 場合
(mekanik) neråtriktad rörelse orsakad av gravitationen som den enda eller dominanta kraften; det att (okontrollerat / fritt i luften) röra sig nedåt; det att falla eller ramla
(politik, militärt, historia) (mer eller mindre våldsamt och plötsligt) slut på tillvaro
någonting som inträffar eller har inträffat; liten avgränsad del av historian
(juridik, medicin) formell uppgift (utlöst av en tidigare händelse) som ska utredas, lösas eller åtgärdas