ord
ettn/uːrd/言葉, 単語, たんご
(lingvistik, lexikologi) (i talspråk) självständig språklig enhet (en del av en mening) bestående av språkljud (fonem) eller fixerad serie språkljud som uttalas i ett sammanhang (utan inre paus), och som följer språkets morfologiska regler, och som bär en fixerad, enhetlig betydelse (semantisk eller pragmatisk innebörd)), och som uppfyller en viss funktion i meningen